Ibland får man vara lite uppfinningsrik

Som till exempel när man av tidsbrist lämnar vagnen hemma när man ska till mataffären och sedan inte orkar bära sin tungklump genom nämnda affär, och inte hinner hämta en kundvagn.

Drastiska åtgärder

Förvisso är det nuförtiden mer av maten Henry äter som slinker ner än som hamnar utanför, men måltiderna har ändå varit en orgie i geggamoja, och lite drastiska åtgärder krävdes kände jag. Lösningen? Haklapp med ärmar! Givetvis med ugglor på.

Hoppeligung i egen hoppgunga

Nu har hoppgungan jag köpt på Tradera anlänt, och som de flesta nyheter i Henrys liv på sista tiden har den gjort succé. Han hoppar inte i den, utan sitter mer i den och sprattlar med benen som besatt. Allt i kombination med små glädjetjut. Fly förbannad blev han dessutom när jag tyckte att det räckte med hoppgungeaktivitet för hans del, han ville sitta kvar! Kul att han gillar den i alla fall.

Mammagruppshäng

Idag träffades vi i mammagruppen igen, första gången sen innan jul, och det var som vanligt supertrevligt. Vi åt köttfärslimpa och uppdaterade oss på sovvanor, matrutiner och nya beteenden hos varandras bebbar. Alla bebisarna hade vuxit massor och flera hade lärt sig nya färdigheter, bland annat var det krypning på gång hos två av de små liven. Där ligger ju Henry lite i lä, först ska han ju behärska det här med att sitta upprätt utan stöd. Men men, han tar det i sin takt! Under tiden passade han på att gnaga lite på ett gummiben.

Storpojkestolen

Vi har i dagarna bytt från newbornstolen som suttit på Stokkestolen till den ”vanliga” babysitsen. Kanske något sent kan tyckas, men Henry har varit så geléig i överkroppen att det inte riktigt funkat att ha honom i vanlig barnstol, det har blivit lite för mycket slagsida.

Men, nu börjar han bli lite mer stabil och det funkar därför att ha honom i ”storpojkestolen” som jag kallar den.

Viktigast är att han gillar den som sjutton! Den är rolig att undersöka och jag tror han gillar känslan av att vara mer upprätt än bakåtlutad som han var i newbornstolen, plus att det är lättare att vända sig om och ha koll på vad som händer runtomkring, mycket viktigt.

Trött trött trött

Vissa dagar är tröttdagar, och idag har varit en sån dag. Det kan i och för sig vara så att jag har mig själv att skylla lite eftersom jag råkade gå och lägga mig halv två i natt. Med en god vän på besök rann tiden bara iväg och helt plötsligt var det mitt i natta. När väckarklockan Henry sen ringde som vanligt vid kvart över fem var denna morsa så lagom pigg… Därför är det läggdags nu.

Dagen har annars ägnats åt lite flanerande på stan med min älskling och Schnooky. Dock höll jag på att förfrysa i de bistra två minusgraderna och var tvungen att smita in på Gina och köpa mig en yllekofta. Konstigt att två minus kan vara så kallt, det var ju 20 minus förra vintern för guds skull!

Nu ska jag krypa ner bredvid min lilla myspys (det där med att han ska sova i egen säng som vi började med då han var fem månader har helt kastats ut genom fönstret, har liksom bara blivit så) och få lite välbehövlig sömn. Dessutom är jag lovad sovmorgon i morgon, jippi! Det finns alltså potential för en utvilad Moa i morgon. Godnatt!

Idag har jag…

…gungat min son för första gången. Han brukar alltid ha somnat i vagnen innan vi kommer till lekplatsen, men idag höll han sig vaken och fick alltså pröva på en gungtur. Skojigt var det som synes. Idag har jag också…

…invigt mina julklappsspinningskor. Behövde en uppgradering, har cyklat i två nummer för stora spinningskor i flera år eftersom jag var för otålig när jag skulle köpa dem för att vänta på att affären skulle få in rätt storlek. Dumheter.

I morgon ska jag (om inget oförutsett händer) äntligen, äntligen, äntligen tatuera över min erbarmliga sjöstjärna (som alltså inte är en sjöstjärna egentligen utan bara en väldigt misslyckad tatuering). Peppen på den! Håll tummarna att tatueraren inte går och blir sjuk eller nåt, bokningen har redan blivit uppskjuten en gång och jag kan inte nog uttrycka hur mycket jag vill bli av med monstrositeten på min axel. Tatueringspepp!

En organiserad start på det nya året

Jag är ju en person som uppskattar organisation och ordning, och detta gör att almanackan är min bästa vän. Det är också ett sätt att avlasta min annars överbelastade hjärna. Har jag det i almanackan behöver jag inte ha det i huvudet liksom.

Jag gillar ”riktiga” almanackor. Ajfån i all ära, men jag gillar att ha kalendern i fysisk form och att kunna bläddra i den. Så för 2012 har jag beställt en skräddarsydd almanacka från personligalmanacka.se. Jag valde en bild på en babysimmande Henry på framsidan och ett blått tema inuti för att matcha badpojken. Blev riktigt nöjd! Nu är det fritt fram att organisera det nya året.

Nyårskvällens innehåll

Mysbrasa, ett måste i den frostiga kylan (som idag bytts mot slaskigt regn).

Ett glas nyårschampagne. Första alkoholen jag druckit på typ två år, så ett litet glas var alldeles lagom. Tomas och jag fick massor med champagne i bröllopspresent (i september 2010) som vi inte druckit en droppe av (på grund av graviditet) men igår tog vi alltså fram en flaska. Hoppas snart kunna ta fram en flaska till för att fira att vi sålt vårt hus…

Blinier med gräddfil, caviar och rödlök. Detta var min nyårsmiddag. Vi åt nämligen olika allihop, alla fick sin önskerätt och blinier var min.

Nyårsflugan var inte bara fin, den var tydligen också väldigt god.

Charader lektes mellan middagen och tolvslaget. Sjuåringen hade kämpat i ett dygn för att knåpa ihop till detta. 84 lappar hade han skrivit och vi spelade upp varenda en, allt från nazist till kissnödig. Svårast var cykelolycka med dödsryckningar.

Gott Nytt År!

Ett försök till en uppklädd bild med matchande mor och son. Gick ju sådär som ni kan se, Henry var mer på bushumör än posera-för-bild-humör.

Hursomhelst vill jag passa på att önska er alla ett väldans Gott Nytt År! Må 2012 bli ditt bästa år hittills!

Jag vill också skicka ett stort tack till alla er som kikar in här då och då, tack alla fina bloggvänner och tack för alla fina kommentarer!