Förvirringsdagen

Idag körde jag till Solna centrum för att handla lite. Väl där skulle jag ju betala för parkeringen. Det stod att det inte var någon avgift på helger. Perfekt, tänkte jag, då blir det ju gratis eftersom det är lördag idag. När parkeringsautomaten sen ville ta betalt av mig förstod jag ingenting. Jag frågade till och med damen som stod efter mig på tur för att betala: men alltså vet du hur man ska göra det här, var det inte gratis på helger…? Hon tittade storögt på mig och precis samma sekund som hon svarade att jo på helgerna var det ju gratis, så insåg jag att det ju faktiskt var onsdag och inte lördag. Lill-lördag måhända, men inte lördag.

När jag sedan kommer hem och har varit hemma en stund så håller jag på och plockar lite i köket i godan ro. Jag öppnar lådan där vi förvarar knivarna för att plocka fram en sådan att skära ett äpple med. I lådan finner jag min nyckelknippa. Eftersom jag inte haft något ärende till knivlådan sedan jag kom hem så innebär det alltså att jag efter hemkomsten gått direkt till köket, öppnat knivlådan och lagt ner nyckelknippan där. Vanligtvis brukar jag lägga nycklarna i min väska.

Sömnbrist i all ära, men det här är inte okej. Jag börjar ju undra vilka andra tokigheter jag haft för mig som jag helt enkelt inte uppmärksammat. Inte roligt att bli mörkrädd för sig själv liksom.

14 reaktioner på ”Förvirringsdagen

  1. Hahahhaa,,,känner igen symtomen från småbarnstiden. Kan trösta dig ned att det normaliseras när man får sitt liv tillbaba 😀
    Kram.

  2. Hihi! Usch gumman förlåt jag ska inte skratta. Du måste nog försöka varva ner lite hjärtat! Det låter inte riktigt bra det där. Ta hand om dig hjärtat! KRAM!

  3. Solna Centrums parkeringssystem kan vara förirrande i sig och det blir ju inte direkt lättare om redan är förvirrad från början…Men du fick inte böter i alla fall, så det var ju bra.

  4. Haha, vet hur det är.
    Igår pratade jag med en kompis, som sa att han ska springa Berlin Maraton och att det är i september. Jag ba’ ”Oj, det är ju ganska snart!” Sen försökte jag komma på vilken månad det är ”ah, just det, vi håller ju på att göra julgodis…”

    • Haha nädå, men så fort jag ger mig av utan honom, när han är med Tomas, så känns det hela tiden som jag glömt honom nånstans, får liksom lite småpanik några sekunder innan jag kommer ihåg var han är… knäppt! 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s